En studie från 2005 visade att cirka 1 av 260 hundar får en reaktion på en vaccination. Ett genomtänkt vaccinationsschema balanserar skydd mot smittsamma sjukdomar med riskerna för biverkningar. Här går vi igenom kärn- respektive livsstilsbaserade vacciner, hur schemat ser ut för valpar och vuxna hundar samt vilka risker ägaren bör ha koll på.
Vaccinationsschema för hundar
Ett komplett program brukar delas in i två faser:
- Valpschema (serie varannan–var fjärde vecka)
- Underhållsschema för vuxna hundar (årliga eller fleråriga boostrar)
Riktlinjer varierar dock med geografi (rabiesregler vid resa) samt hundens livsstil (tickrisk, kennelmiljö).
Kärnvacciner för hundar
Kärnvacciner skyddar mot sjukdomar med hög dödlighet eller smittspridning. De rekommenderas alltid, oavsett region.
- DAP-vaccin (valpsjuka, adenovirus/leverinflammation, parvovirus – ibland inklusiv parainfluensa)
- Rabiesvaccin (krävs vid resor till icke-rabiesfria områden, lagstadgat i många länder)
- Leptospirosvaccin (bakteriesjukdom som kan leda till njur- och leversvikt, zoonosrisk)
Enligt senaste riktlinjer kan vissa veterinärer föreslå treårscykel för DAP och rabies vid låg risk.
Schema för valpvaccinationer
Valpar bör få sin första dos när de avvänjs, ofta vid åtta veckors ålder. Därefter rekommenderas boostrar varannan till var fjärde vecka fram till minst 16 veckor. Ett exempelupplägg:
- 8 veckor: första DAP-dosen
- 12 veckor: andra DAP + leptospiros (valfritt: kennelhosta)
- 16 veckor: sista DAP + rabies (vid behov, se resebestämmelser)
Bra nyheter – uppdelningen minskar risk för reaktioner (maternalantikroppar har då sjunkit och immunresponsen blir starkare). Viktigt är att inte ge alla injektioner samtidigt, det kan göra det svårare att avgöra vilket vaccin som orsakat en eventuell biverkning.
Vaccination för vuxna hundar
När hunden nått vuxen ålder byter ägaren fokus till underhåll och boosterintervaller. Typisk rutin:
- Var tredje år: DAP- och rabiesboosters (vid låg risk kan rabies också ges vart tredje år)
- Årligen: leptospiros
- Årligen eller enligt behov: kennelhosta (Bordetella + parainfluensa), canin influensa, Borrelia (Lyme)
God nyhet – många hundägare kan välja titerprov (antikroppstest) före boostrar, för att undvika onödiga sprutor.
Vacciner efter livsstil
Val av livsstilsbaserade vacciner beror på var hunden vistas och hur den lever. Exempel:
- Kennelhosta: rekommenderas vid vistelse i pensionat, dagis eller täta kennelkontakter
- Borrelia (Lyme): vid vistelse i fästingtäta områden
- Canin influensa: i områden med påvisad viruscirkulation
- Rattlesnake (i nordamerikanska miljöer med ormar)
Veterinären gör en individuell bedömning och skräddarsyr planen efter risk.
Risker och biverkningar
Vaccinationer är i dag säkrare än någonsin (myndighetsgranskade), men biverkningar kan förekomma:
| Symptom | Typ av reaktion | Åtgärd |
|---|---|---|
| Rodnad, ömhet vid injektionsställe | Mild | Kylförband, kort vila |
| Lätt feber, trötthet | Mild | Vila, övervaka vätskebalans |
| Svullnad i ansikte, kräkning, diarré | Allvarlig | Kontakta veterinär omgående |
| Andningssvårigheter, kollaps (anafylaxi) | Allvarlig | Akut vård (adrenalin, syrgas) |
Enligt statistik får 13 av 10 000 hundar en allvarlig reaktion, medan 9 987 av 10 000 klarar vaccinationen utan komplikationer. God nyhet – allvarliga biverkningar är mycket ovanliga och veterinärkliniker är förberedda att hantera dem.
Vissa raser (dachshund, mops, Bostonterrier, dvärgpinscher, chihuahua) löper något högre risk för biverkningar, särskilt som unga och små individer. Ägaren bör informera veterinären om tidigare reaktioner så att dosering och tidpunkt kan justeras.
- Följ valpschemat med boostrar varannan–var fjärde vecka till minst 16 veckor
- Fortsätt med underhållsvaccinationer för vuxna enligt veterinärens rekommendation
- Anpassa livsstilsvacciner efter hundens miljö och aktiviteter
- Diskutera titerprov före boostrar för att minimera onödiga sprutor
- Var uppmärksam på biverkningar och ha kontaktuppgifter till veterinären nära till hands
Med ett genomtänkt schema skyddas hunden på bästa sätt mot allvarliga sjukdomar, samtidigt som risken för biverkningar hålls låg. Ägaren kan nu planera vaccinationerna i lugn och ro inför varje veterinärbesök.
